VARFÖR KAN DET INTE VARA ENKELT?

IMG_5527

MEDVIND & MOTVIND..

De två senaste veckorna har varit händelserika med både hundaktiviteter, tävlingar och jobb.. Vi har fått en riktigt bra start med företaget, uppdrag hela juli månad samt stor del av augusti.. Även det andra (mitt egna) börjar gå framåt, så det känns väldigt bra 🙂

Hundträningen har gått riktigt fint med många väldigt fina pass och vi fick till en bra träningstävling på Lerums Bk förra veckan där vi faktiskt fick köra gruppmomenten ihop med schäfern som gått fram till Tara på förra tävlingen, och det gick väldigt bra. Hon verkade inte alls  påverkad utan båda satt och låg tryggt och fint 🙂
Sedan var det vissa detaljer som inte funkade helt hundra och zätat & metallen som var lite mer strul med. Men en bra känsla, trots att Tara var lite seg.

Vi har även varit i Kalmar på Guldagilityn och på Violcupen i Flen, med blandade resultat och känslor..

IMG_5582

GULDAGILITYN..

Onsdagen 1 juli drog vi ner till Kalmar i en bil med tre personer, fyra hundar och en hel del packning. Som tur var hade vi takbox, det hade aldrig gått annars 🙂

Vi alla och två personer till med tre hundar delade ett sex-bäddsrum på ett bra vandrarhem rätt nära tävlingsplatsen, perfekt med promenad dit som uppvärmning.
Vädret var super, men lite för varmt egentligen för hundarna. Som tur var fanns en liten ”sjö” precis bredvid tävlingsplatsen, där hundarna kunde bada.. Inte jättefräscht vatten, men vad gör det när det är varmt liksom..

Dubbelt så många anmälda i år, och fler banor.. Lite rörigt och ibland lite stressigt för att hinna se alla vänner tävla i de olika klasserna, men väldigt bra organiserat även i år. Avundades inte inroparna dock, som hade fullt sjå att ta hand om alla ändringar och flyttningar på startnummer, då det krockade i de olika klasserna.. Lite kaos och lite svårt att kunna göra en bra uppvärmning eftersom man inte visste exakt hur lång tid man egentligen hade innan det var ens tur.. Med Tara så krävs det en del innan, räcker inte med att bara ta en liten promenad, utan hon måste även tömma huvudet så att hon inte flippar över.. Så det blev en variant av upplet och lydnad innan, vilket fungerade bra.

Vi gjorde totalt sex lopp, tre i agilityklass 1 och tre i hoppklass 2. Jag hade hoppats att vi skulle kunna ta den där efterlängtade sista pinnen i agility ettan och det hade vi gjort också om inte jag själv hade klantat mig genom att gena vid tunneln när vi bara hade tre hinder kvar i första loppet.. Så jäkla surt!!!
Tara gick väldigt fint i alla loppen förutom ett (där vi båda var väldigt osynkade), men lite slarviga kontaktfält.De behöver vi jobba lite med igen.

Vårt sjätte och sista lopp i hoppklass 2, så lyckades vi få till en felrfri runda (domaren var lite snäll, eller så såg han inte det, för vi fick en liten krock i slutet) och vi låg i ledningen ett bra tag 🙂 Helt otroligt!!
Vi slutade på en 4:e plats av 131 hundar och det känns ju helt fantastiskt 🙂
Vår första pinne i hoppklass 2!

Filmer från loppen:

Vårt pinnlopp (starten missades) 🙂

11011085_10153494807637803_4198787685584758548_n

VIOLCUPEN..

I helgen var det då dags för Violcupen i Flen, en tvådagars lydnadstävling i alla klasser med möjlighet att ställa upp med lag, andra skojtävlingar och en liten fest med buffé, vin och tävlingar för de tvåbenta under lördagkvällen. Mycket välorganiserat och superbra arrangerat 🙂 Hoppas det återkommer nästa år, för då kan jag varmt rekommendera att åka dit! Väldigt trevligt 🙂

Vi åkte upp på fredagen och började med ett trevligt besök hos Nina (Taras uppfödare), mamma Joy & ”halvmorbror” Keeper med gofika, för att sen åka till Flens bk för lite träning och sammanstrålning med resten av lagmedlemmarna Maarit & brorsan Spot, Louise & syrran Winnie och Louise sambo (och supporter/hejarklack) Peter 🙂
Träningen gick fint överlag för allihopa och det var härlig känsla och stämning..

Sen var det lördag och tävlingsdags och mina lagkamrater gjorde alla mycket fina program under båda dagarna. Allra bäst var dock Maarit & Spot, som båda två gjorde sin allra första tävlingsstart någonsin denna helgen! De började lördagen med ett andra pris för att igår förbättra programmet ytterligare och knep ett 1:a pris på 171 poäng 🙂 Är grymt imponerad av dem båda, så duktiga!!

För mig & Tara så gick det tyvärr allt annat än bra 🙁 Jag visste att hon var lite segare än vanligt (som hon alltid blir ett tag efter löpet), men det har ändå varit en bra känsla & helhet på träningarna, och det var målet med denna helgens tävlingar också..
Men så gick vi in, och jag bara kände att jag tappade henne helt i fria följet (inte med en gång även om hon var seg) och sen var det så genom hela programmet.. Hon kämpade på och utförde ändå momenten, men hon var inte med mig. Vi var inte ett team och det kändes mest som att hon gjorde det för att behaga mig, inte för att hon tyckte det var kul..

Vi gick av plan och hon fick sin belöning. Sen bröt jag ihop och kände mig så fruktansvärt värdelös och frustrerad som inte lyckas få min duktiga hund att gå lika fint på tävling med glädje & attityd, som hon gör på träning…
Samt tappade lusten för lydnaden totalt, kände bara för att lägga ner det och aldrig tävla mer..

Jag skiter i resultat och poäng (såklart är det kul och en anledning till att man tävlar ), men det viktigaste är att vi har kul ihop, jag vill se den där glimten i ögonen på henne, den där galna blicken som lyser av glädje, den där tungan som hänger på sniskan, de där öronen som fladdrar i vinden.. Så som det är på träningen 🙂

När vi sen kollade på syrran, så blev Tara biten av något flygfä (vad vet jag inte), men hon ryckte till och blev skitlåg. I april svalde hon en humla (eller liknande), och efter det har hon varit störd när det surrat runt omkring henne. Detta, ihop med att hon är känsligare, lite mesigare och mer ”mattig” efter löpet blev liksom droppen nu, vilket gjorde att jag kände mig ännu mer deppig.

Men efter peptalk från de andra, tack för det!, en promenad för att rensa tankarna, lite förnuft & resonemang med mig själv, tillbakablickar på de senaste tävlingarna där vi haft en riktigt bra känsla, insikten om att Tara inte är sig själv riktigt just nu och en trevlig lördagkväll med kul sällskap, god mat mat & vin, så gick vi in på tävlingsplan även igår med lite nya strategier..

Det var inte bra, det var segt och Tara var väldigt störd av flygfän & dylikt i/inför många av momenten som gjorde att hon ibland blev helt paralyserad och totalt låste sig… Men… Det var en lite bättre känsla, vi var lite mer samspelta och Tara kämpade tappert & genomförde momenten (förutom inkallningen) och jag var bättre på att stötta & peppa henne än under lördagen..
Och gruppmomenten fungerar igen, hon är kvar och jag känner mig trygg & lugn 🙂 Något mycket posititvt!

Men istället har vi nu flygfä-problemet att jobba med, att få bort den där känslan hon har.. Att få henne att inte bry sig, att inte låsa sig utan kunna jobba vidare.. Jag hoppas att det släpper när den här efterlöps-perioden är över, när hon är sig själv igen, men jag vet ju inte..

Varför kan det inte bara vara enkelt ibland??

Varför måste det alltid vara något, varför kan det inte bara flyta på?
Jag tycker det räcker nu, tycker vi har kämpat oss genom en hel del redan..

Men det är väl bara att fortsätta, det sägs ju att man blir starkare av motgångar 😉
Nu tar vi en liten tävlingspaus från lydnaden till september för att ta oss ur denna svacka och komma tillbaka starka igen..

Filmen från söndagens tävling (där man tydligt ser hur hon låser sig, som jag hoppas få lite tips & råd på vad jag kan göra):

IMG_5558

 

 

Camilla Skrivet av: