UPPFLYTTAD ELITSPÅR

tarasöt

MED ETT LEENDE PÅ LÄPPARNA..

Går jag runt och bara njuter 🙂 Idag har vi tävlat högre spår på Gmbk och känslan inför denna dag har varit allt annat än bra under veckan som varit.. Men världens finaste lilla svart visade sig vara bäst när det gäller och har blivit uppflyttad till elitspår och vann klassen 🙂

Sedan förra tävlingen så har vi finlirat med de sakerna som inte fungerade så bra då och det har gått framåt tills för ett par dagar sen, då ingenting fungerade. Så jag var i valet och kvalet om vi skulle tävla eller inte.
Men så igår var vi på agilitytävling i Alingsås och mellan loppen körde jag genom några av momenten med hjälp av mina lagmedlemmar och vi fick till en fin känsla och bra utförande. Så då bestämde jag mig för att köra och det var ju tur 🙂

taraupplet5

TÄVLINGEN..

Klockan åtta i morse samlades vi för lottdragning och utkörning till spåren. 6 stycken var vi efter att att två fallit bort. Jag fick spår 8 och blev ju därmed sista startande. Vi körde långt ut i skogen och jag kände igen mig från förra årets lägre tävling. Sedan var det lång väntan då spårläggaren gick ut mitt spår när jag kom dit då det var han som körde ut oss.. Men det gjorde inget, det var ju en riktigt fin morgon och jag drack kaffe, åt frukost och tog Bonnie & Tara på varsin liten promenad 🙂

Sedan var det då dags och vi promenerade uppför en grusväg en bit innan vi var framme vid upptagsrutan. Jag släppte på henne och hon gick åt höger. När vi kommer ut så ropar de ”bakspår” och jag fick vända henne.. Surt, det är något som jag inte har varit med om mer än en gång innan. Hon har alltid gjort så fina upptag åt rätt håll, men någon gång händer det ju såklart och jag har funderat på det nu efteråt om det var för att hon kände slutet. För när vi gick på grusvägen så vädrade hon upp mot höger (och det var där omkring som vi avslutade vårt spår). Kanske en nackdel när man kör sök också, fast det är kanske även en fördel i upptagsrutorna iof 😉
Men i alla fall, sen ar vi iväg åt rätt håll och hon spårade så fint. Jättefint spår var det med härlig natur och hon plockade pinne efter pinne som totalt blev med 6 + slut. Så en pinne bort, men det är ju det bästa vi haft och nu verkligen letar hon pinnar, det gjorde hon inte förut utan då var det viktigast att komma framåt 🙂
Sen säger spårläggaren att vi tog oss runt på exakt 15 minuter, och jag som tyckte hon var lugnare än vanligt 😉

Tillbaka till klubben där vi efter en paus körde igång med lydnaden.. Det var soligt och rätt varmt stundtals och jag tyckte Tara kändes lite loj, men hon gjorde ett sådant fint program och vi hade en bra känsla förutom lite skall mellan något moment. Det var lite småmissar, men jag är så glad för att vi fick till de saker som verkligen strulat det sista. Hon ställde sig på inkallningen där jag verkligen tog i ordentligt med kommandot (sen att hon skällde istället när hon till mig är ju en annan sak), framåtsändandet gick lite sisådär där hon växlade iaf fast hon gick snett ut mot konen åt bråda riktningarna, krypet som verkligen varit uselt satt jättebra (lite hög rumpa), skallet var bra och tungapporten var det inte en massa nosande på, fast hon fick inget bra grepp direkt så det blev ett omtag och så var det inget islag i hoppet 🙂

Film på lydnaden:

Sedan var det dags för uppletandet och det gick också bra. 3 skick och sen var det klart. Det vi behöver lägga mycket krut på är tugget och avlämningarna, det var bättre denna gång än förra tävlingen, men det är en del kvar innan det är perfekt 😉
8-8 fick vi där och jag visste att vi var tvungna att göra platsliggningen om vi skulle klara uppflytt.

Jag var så fruktansvärt nervös, inte för uppflyttningen skull utan för att det är det där momentet. Men jag jobbade mentalt och hade hade gjort upp en strategisk plan, så när vi gick in på plan och inväntade tävlingsledaren så att jag bredvid henne och strök henne över huvudet och bringan, saker som jag vet får ner henne i varv. Sen var det dags och när de tre hundarna lagt sig lämnade vi. Jag gick väldigt långsamt och försökte andas, gjorde några titt bakåt och hon låg. När vi kom bakom huset så höll benen på att vika sig. Resten vet jag ju att det inte är några problem. Fast trots att jag vet det, så var jag ändå på helspänn. Långa 5 minuter tills de ropade åt oss att återgå. Och när jag såg att hon låg, precis som jag lämnade henne så blev jag så överlycklig och spänningarna försvann.

Jag visste då att vi skulle klara uppflytt och den känslan var underbar,  men det som gjorde mig absolut gladast var att platsen funkade 🙂

En stunds väntan innan det var prisutdelning där det då visade sig att vi faktiskt vann på 506,5 poäng!! Helt fantastiskt och hela eftermiddagen har jag svävat på små moln. Känns lite smått overkligt.. Elitspår nästa liksom 🙂

Bästa, underbaraste lilla svart..

poäng

AGILITYTÄVLINGEN..

För att gå tillbaka till agilityn i går så hade vi en underbar dag ihop med lagkamraterna Klara med Älva & Lisa med Tjarlie och hennes kille. Det var härligt väder, lite kallt i vinden och skuggan men när solen sken så var det gott.
Testade en ny strategi med att låta Tara göra ett upplet i den fina skogen innan det var dags för agilityloppet, och det visade sig vara super för Tara var så balanserad i sinnet, så fokuserad och inga överslag alls. Kontaktfälten satt jättebra och hon sög bra på hindrena förutom ett hopphinder efter Aet, där jag genade lite och då blev det en vägran. Sen blev det även två sura rivningar, som är en de saker vi behöver jobba mycket med. Men annars ett mycket fint lopp.

Sen var dags det för hoppklass 2, och känslan i det loppet var underbar. Vilket flyt, inga rivningar och så fort det gick.. Tills jag inte hann med henne efter ett bakombyte in i en tunnel. När hon sen kom ur tunneln så var jag långt bakom henne och då sög hon inte framåt på nästa hinder vilket gjorde ett det blev lite strul och slutade med att hon tog det från fel håll. Så tråkigt, men är så nöjd med resten och framför allt känslan och samspelet 🙂 Det känns ändå som att det går framåt och det bådar ju gott för resten av agilitysäsongen 🙂

tara4

tara3

 

Camilla Skrivet av: