GOTT OCH BLANDAT

taragultfält

HEKTISKA VECKOR..

De senaste veckorna har varit fullbokade av aktiviteter. Vi har gått på högvarv minst sagt och den lilla svarta säger aldrig nej till något, oavsett vad vi hittar på 🙂

Efter vår uppflyttning ur högre spår för två veckor sen, så har vi varit på bruksläger, tävlat lägre sök & agility och igår gjorde vi vår första (men inte sista) start i Hundlöpet i Göteborg..
Fullt upp minsann, men kul har vi haft 🙂 Nu har vi två veckors välbehövlig semester, och det ska bli väldigt skönt. Ladda batterierna, planera och organisera för framtiden och bara njuta av dagarna..

framåtsändande

BRUKSLÄGER..

Förra helgen tillbringade vi torsdag kväll – söndag lunch i Kyrkekvarn/Mullsjö på aussieklubbens bruksläger där vi körde sök och lydnad..

Jättetrevligt och välorganiserat, väldigt bra instruktörer och massa trevliga aussies och människor. Vi var ett härligt gäng i sökgruppen och vi inledde torsdag kvällen med presentationer. Silva Holmér var vår instruktör i söket.

Fredagen ägnades åt sök hela dagen och det var en väldigt rolig ruta i jättefin skog. Vi gjorde två pass var och det första passet så visade Tara verkligen exakt det som vi har problem med i söket just nu, nämligen att hon bara går ut halvvägs (om ens det) och ställa sig och skälla. Då främst på motvindssidan där hon kände att det inte var någon figge, men även på andra sidan också. Silva sa att hon förstod min frustration och hon hade inte sett något liknande innan.
Efter lunchpausen så var det dags för pass två och med lite nya idéer som vi testade så gick det väldigt bra och det kändes så skönt för mig 🙂

– Jag ska ha stora föremål som t. ex bollar längst ut på framförallt motvindssidan (men även andra) lite då och då där det inte ligger figgar, för att hon ska en belöning där ute.. De avger vittring, men inte lika mycket som en människa. Blir det omskick, så ska jag flytta mig så att jag inte står på exakt samma punkt och gå med längre in.

– Jag ska vara planerad och strukturerad och se till att vara förberedd när Tara kommer till stigen igen för att direkt skicka åt nästa sida, så att det inte blir en massa onödig väntan. Jag ska ha bestämt mig och stå uppställd där nästa skicka ska ske.

– Köra mycket tomt och verkligen belöna dem. Jag får inte belöna när hon kommer rullen.

– Släppa kontrollen och låta min träningskompisar lägga ut figgarna och bollarna. Jag behöver inte alltid veta. Våga utmana mig själv.

– Inte lägga figgar i båda hörnen.

– När jag skickar så får jag inte börja gå framåt förrän jag ser att Tara verkligen har kommit ut, eftersom hon är så känslig och lyhörd på vad jag gör på stigen och därmed kommer tillbaka.

– På påvisen så ska jag lägga Tara ifrån figgen när vi kommer fram, för att slippa få konflikten att hon vill fram till personen. Då ligger hon i rätt riktning så att vi bara kan gå till stigen.

Lite mat och trevligt umgänge på kvällen innan det var dags att sova.

upplet3

Lördagen bestod av upplet och lydnad, och vår grupp hade förmånen att bli delad så att vi bara var fyra i varje del. Tara började med upplet och även där hade vi Silva som gav massa bra tips på hur vi ska jobba med avlämningarna och att jag för nu ska släppa tugget på vägen in. Annars jobbar Tara på bra.

Lydnad och lunch på Mullsjö brukshundklubb efter det, där vi hade Emelie Söderberg som instruktör och jag fick massa bra tips på hur jag kan förbättra framåtsändandet ännu mer med lite smådetaljer, att jobba just med starten i krypet som för övrigt Tara gjorde jättefint då vi körde ett elitkryp. Även lite bra tips på inkallande med ställande och läggande. Sedan körde vi lite själva och det var ännu en givande och lärorik dag 🙂

upplet

Söndagen, lägrets sista dag var vi ute i sökskogen igen och med hjälp av Silva som och med alla de tipsen jag fått i bakhuvudet, så gjorde Tara ett av sina livs bästa sök.. Hon gick lite grunt på en del skick, men det kom inte ett endaste skall och vi tog oss genom en nästan 200 meters ruta med tre figgar ute. Så det blev mycket tomt, men knappt några stopp. Och när hon stoppade så fortsatte hon faktiskt utåt. Jag blev så imponerad av min lilla hund och jag själv försökte tänka på allt jag skulle göra och jag höll mig lugn och sansad.

Supernöjd med lägret och alla de tips jag fått med mig. Grymt peppad för fortsatt träning 🙂

kryp

SÖKTÄVLINGEN..

På Kristi himmelsfärd var vi i Laholm och gjorde vår andra start i lägre sök. En tidig morgon blev det då det var samling kl åtta. Men vädret var fint och vi hade en trevlig väntan med de andra tävlande med kaffe och solens varma strålar..

Vi hade startnummer tre (fyra totalt) och jag kände mig dumt nog nervös innan det var dags att gå in. Men sen lyckades jag ändå ta bort det och kände mig lugn när vi gick in mot tävlingsplatsen.
Ena sidan var väldigt risig med döda träd, kvistar, stockar och ris utan några egentliga bra stigar att skicka genom. Tyckte Tara vädrade ditåt så jag skickade åt det hållet. Men hon tog bara en liten lov och kom tillbaka. Jag skickade om ett par gånger utan någon direkt framgång. Hon gick lite längre ut. Så skickade jag åt andra hållet och ingen framgång där heller. Hon gick förvisso lite längre ut. Jag flyttade fram lite och försökte skicka snett bakåt eftersom hon inte hade varit i hörnen.. Det gick sådär och jag kände frustrationen komma över mig. Hur gör jag? Men försökte håll mig lugn och skickade om och tog mig sakta framåt i rutan som svängde. Efter väldigt mycket skick, när jag började tappa hoppet om att hon skulle gå ut på djupet och inte hitta några figgar, så kom hon med rullen (som jag nästan missade). Så påvis och mycket riktigt, en figge 🙂 Hon lade sig fint och följde med utan problem till stigen. Sen några dåliga skick igen och tävlingsledaren säger att det är en minut kvar..
Och minsann, när det bara var 30 sek kvar av tiden markerade hon en figge, som inte låg så djupt.

Hon missade första figgen ute i hörnet på den risiga sidan och det var mycket oavsökt, lite stopp och hon fick betyget 5-5. Lite tråkigt, men samtidigt är jag glad för att hon bara gav ifrån sig ett endaste skall trots alla omskick och att jag faktiskt lyckades hålla mig lugn och fokuserad trots att det strulade.
Men rutan visade sig vara svår för alla lägre hundarna, den som fick bäst fick 5,5 – 5,5 av domarna.

Tillbaka till klubben för resten och jag hoppades ju att vi i alla fall skulle få ett godkänt resultat med oss. Inte hade jag trott att budföringen, Taras paradgren, skulle sinka det.
Men precis innan vi skulle köra det så var det ett gäng som körde agility på plan och Tara blev minst sagt taggad. De slutade som tur var. Men sen ställer mottagaren upp precis framför hindrena och när vi går mot henne så var Tara helt galen och bara skällde, så jag fick lägga henne och pausa lite innan vi gick fram för att hälsa på mottagaren. På sträckan till startpunkten var hon väldigt samlad och det är inte alltid bra, för då tar hon ut det hon har i kroppen i starten. Och mycket riktigt, när jag skickade så gav hon ifrån sig ljud. Men så var det precis som hon fick för sig att hon tjuvat, för hon kom tillbaka till mig efter två meter och jag fick skicka om. En jättefin budföring då, men vad hjälper det. En nolla fick vi för att hon kom tillbaka och därmed inget godkänt resultat.

Lite surt och jag kände att vi lika gärna kunde bryta, fast sen ändrade jag mig. Avstod platsen som var direkt efter budföringen. Onödigt att lägga när vi inte behöver och med risk att vi kunde fått ett misslyckade och speciellt efter hon var så varvad av budföringen.
Men så gjorde vi lydnaden och det blev lite oväntat snabbt som vi skulle in, då startnummer två inte skulle köra. Inte optimalt för mig eller Tara, när jag blir lite stressad. Men lyckades samla ihop mig och körde lite snabb fokus och kontakt innan vi gick in.

Och vilken lydnad, vilken känsla vi hade på plan och så fint hon gick. Ja, lite segare än vanligt lanske, eller kanske jag ska säga mer balanserad ,och det var lite småmissar på detaljer. Förutom att hon nosade på någon fläck när jag lämnade henne i inkallningen och att det tydligen låg något gott att äta precis vid apporten så att hon glömde bort vad hon skulle göra för en stund, så var momenten fina. Och det som känns extra skönt är att attityden och samspelet i fria följet har kommit tillbaka igen och att krypet äntligen går bra igen..

Nu har vi gjort tre tävlingar på raken, där vi haft en riktigt bra känsla och kontakt. Hon ska helt enkelt vara lite trött och fått blåsa ur lite innan, då är hon i lagom balans och energinivå. Sedan är det nog en viss mognad som börjar komma, men den största förändringen tror jag är jag själv som har blivit mycket bättre på hantera mina tävlingsnerver och att jag tar tävlande lite mer lättsinnigt än jag tidigare gjort. Vet inte riktigt hur jag fixat det, men har ju fått så mycket hjälp av träningsvänner och instruktörer. Samt att jag har jobbat med det mentala en väldigt massa. Det har tagit lång tid och vi har haft våra bekymmer längs vägen, men det känns som det verkligen börjar släppa nu 🙂 När jag är bra så är lilla svart grym!!

LÄGRE SÖK

Agilitytävling..

I lördags var vi Jönköping och körde dubbla agilityklass 1 lopp, och det första loppet var katastrof. När vi dagen innan har ett jättebra träningspass och allt bara flyter på för att sedan på tävlingen vara helt tvärtom.

Hon kändes lugn innan vi gick in på banan och jag hade dessutom kört lite uppletande för att hon skulle få blåsa ur. Men när hon direkt försöker tjuva i starten, så kände jag att hon var för övertaggad. Fortsatte med att hon bara flög av A:et utan någon tendens att lyssna på mig och stoppa på kontaktfältet (där skulle jag tagit tillbaka henne och inte släppt genom det som jag gjorde). Sen istället för att lyssna på mina direktiv och söka sig utåt mot ett hopphinder, så ställer hon sig bara och frustrationsskäller på mig. När hon sedan även på gungan går av utan ett ”ok”, så väljer jag att diska oss och låter henne ta om den. Efter ytterligare ett hinder där hon inte lyssnar utan bara skäller, så tar jag av henne av banan och känner mig bara frustrerad.

När hon är sådan, så är det bara att bryta, för då är hon alldeles för uppjagad. Kände efter det loppet för att lägga ner agilityn, det är så jobbigt att jag inte får någon ordning på det. När hon är i lagom balans så är jätteduktig och hon har sådan potential för att bli en riktigt duktig agilityhund, men det kan lika gärna balla ur. Och jag vet inte hur mycket tid det är värt att lägga på det.

Men försökte ladda om för sista loppet, och under tiden vi väntade så såg jag många fina lopp av mina vänner som tog pinnar och bra placeringar. Kul när det går bra och stämningen på agilitytävlingar är underbar 🙂

Sista loppet var en väldigt svår bana och det var inte många som tog sig runt. Vi var bland de sista startande och nu var det en helt annan känsla.. Vilket fint lopp hon gjorde och här var hon lagom balanserad. Hon försökte fuska på nerfarten på A:et igen, men då fick hon göra om. Vi hade ju ändå fem fel. Fort gick det också, och förutom att min handling ser crap ut, så är jag väldigt nöjd med loppet.
Endast en nolla och 18 av 80 startande i mål utan disk, då är det lite för svårt för en klass 1 tycker jag.

Men så skönt att få en bra känsla igen, det är absolut viktigast för mig. Då kommer det andra tids nog, även om det kanske tar ett par år för oss att få till det 😉

HUNDLÖPET..

Igår var det alltså dags för Hundlöpet, vår första start. 5 kilometer var vi anmälda till och med tanke på hur lite vi hunnit träna så var det väldigt spännande att se hur det skulle gå.

I starten de första 100 metrarna så var Tara väldigt hoppig och skällig, men sen började hon lyssna på mitt ”fram”kommando och då gick hon fram och drog. Hon tycker det är så kul och hon skulle bli en grym draghund om jag hade haft mer tid för det.
I slutet när vi var trötta, så kom hoppandet och skällandet tillbaka.. Men annars flöt det på riktigt bra.

Banan var väldigt kuperad och backig, men vi kämpade på, eller rättare sagt jag, Tara orkar ju 😉 Men är så nöjd med hur duktig hon var i spåret och även innan och efteråt. Hur bra hon hanterade både hundar, människor och alla de barn. Brydde sig inte alls utan låg lugnt och fint bredvid mig när vi stod still och både sprang förbi och lät sig förbipasseras utan något intresse av de andra hundarna.

Har inte fått reda på tiden ännu, men oavsett så är jag väldigt nöjd med att jag orkade trots för lite träning, och det var väldigt kul 🙂 Nästa år satsar vi på 10 km istället..

Det var det sista inplanerade på ett tag, nu ska vi ta det lite lugnt. Framöver blir det en del agilitytävlingar och fokus på att bli klara för nystart i elitlydnaden i juli på Violcupen.
Så nu hoppas jag den lilla svarta behagar sätta igång att löpa, det hade passat väldigt bra i tiden 🙂

Vi pausar brukstävlandet fram till hösten då vi satsar på starta elitspåret och att bli uppflyttade till högre sök. Rasmästerskapet blir första tävlingen, och där kommer vi troligtvis att köra lägre sök. Vi satsar på att bli rasmästare såklart 😉

hundlöpet

Camilla Skrivet av: