BRUKS HELA HELGEN

solnedgång

ROLIGA DAGAR..

Första brukstävlingarna gjorda för i år.. En helg i Falköping och Tidaholm med högre spår, debut i lägre sök, syskonträff, träning, avkoppling och ett besök till Hornborgarsjön.

I fredags lämnade vi ett grådassigt Göteborg runt lunch efter Bonnie var inkvarterad hos mamma och vi kom fram till vårt boende runt halv två, ett mysigt vandrarhem där byggnaden var från 1600-talet. Lite uppackning och sen traskade vi ut på promenad i de fina omgivningarna. Solen sken, det var varmt och fåglarna kvittrade. Vackert landskap och lugnet infinner sig i kroppen.
Lite bilder från promenaden:

vandrarhem2

skylt

 

 

tararuin

landskap2

vy

taramur

SYKONTRÄFF MED BUS OCH SPÅR..

När vi kom tillbaka från promenaden så åkte vi till Hanna & Arran (Taras ena brorsa) som bor där i krokarna, till deras gård. Först lite härlig syskonbus i en hage innan kaffedags på deras altan där vi inväntade syskon nummer två, Winnie med matte Louise & husse Peter.  Inte jättelätt för de två busfröna att bara ligga still utan att låta bli varandra 😉
Tyvärr löpte Winnie, så inget bus med henne (det är väl snart dags för Tara och jag ville inte att hon ska sättas igång under helgen).

Efter trevlig fikastund så bar det ut i skogen för spårläggning. De bor verkligen jättefint där med skogen precis runt knuten. Vi gick varandras spår och andras pinnar. Efter att de legat till sig lite så var det dags att gå dem. Arran först, sen Winnie och sist Tara. Och vilka spårhundar vi har, fantastiska nosar alla 3 och med ett sådant arbetsdriv. Alla tre spårade jättefint och man bara njuter av att få följa efter dem.
Lite snurrande först i upptagsrutan för Tara, men sedan smack ut åt rätt håll och så gick hon som en klocka med alla pinnar in.. Bra känsla för morgondagen.

Sen en check av klubben, där det blåste kalla vindar. Louise & Peter hjälpte genom högre programmet med kommendering och känslan var riktigt bra. Markeringspinnarna i hörnen för framåtsändandet var dock väldigt spännande, så det var ju tur att vi fick kollat av dem innan tävlingen 😉
Sedan bar det till vandrarhemmet igen för lite mat och ett glas vin. Två nöjda och trötta tjejer efter en underbar dag 🙂
Några bilder på fina Arran:

arranfin

arran2

arranspår

HÖGRE SPÅR TÄVLINGEN..

Samling kl åtta på lördag morgonen för lottdragning (och jag drog nr 1)  innan vi lotsades ut till spåren. Lite kul var det att spåren var hemma i skogarna hos Hanna 🙂

Väl framme så var ju domarna redan med och jag kände mig lite stressad av att de stod och väntade. Försökte få Tara att kissa lite snabbt, men nej hon ville bara spåra.. Så till upptagsrutan och jag släppte på henne. Bra tryck ut, men hon kom lite utanför bakkanten innan hon tog åt höger.. Rätt 🙂 Alltså jag tycker hon har fantastiska upptag, tror bara hon har strulat i 2-3 upptag totalt av alla vi gjort..
Första pinnen liggmarkerade hon fint, andra likaså.. Sen en bit senare började hon dra in i riset och jag tänkte, att nä här kan spåret inte gå.. Men – lita på hunden (har ju haft fel innan liksom), så jag hängde på.. Sedan när vi kom ut i öppen skog igen så ökade hon trycket i linan och t.o.m galopperade.. Då började jag misströsta (visst hon har alltid ett jädra tryck i linan, men detta var mer än vanligt) och sen när hon absolut skulle över en liten bäck ut på ett fält och där började skälla frustrerat, fattade jag.. Hon hade följt efter något vilt.. Skit oxå.. Hon har aldrig gjort det innan, men jag kände själv hur mycket vilt det luktade (Hanna hade sagt att det var väldigt mycket vilt där).

Hade ingen aning om hur lång tid det gått, så jag småsprang tillbaka (tur jag har lite koll ändå) och försökte få henne att hitta spåret igen.. Vi snurrade runt, men tillslut markerade hon en pinne 🙂 Så då fortsatte vi.. Sen såg jag bilarna och mottagaren inte så långt bort så jag tänkte, ”fasen vi behöver fler pinnar” så jag tog tillbaka henne och lät henne bakspåra (något hon aldrig får göra annars), men vi hittade inga fler och jag tänkte att vi måste ha slutet.. Så vi vände tillbaka fast i en annan riktning och hon hade ett bra tryck i linan, så det kändes som vi var på rätt väg och jajamen, där fick hon den 🙂 Visste inte alls om vi klarat tiden, men jag tjoade så mottagaren skulle höra mig. Sen en lång belönings- & vattningsstund innan jag gick ut till mottagaren, som då tittade på klockan och frågade hur lång tid det var i högre. 30 min sa jag.. Och då tittade han på klockan igen och sa att det var långt över tiden (5 min), men då blev jag lite irriterad och sa att ”du kan ju inte stoppa klockan nu när vi kommer hit till dig, du ska stoppa tiden när vi är vid slutet, där jag tjoade. Vi var ju där i flera minuter innan vi kom hit” Nej, vi skulle inte klara uppflyttning med de få pinnarna, men eftersom vi faktiskt klarade tiden, så tänkte jag inte köpa att han gjorde fel. Det är tur man har varit spårläggare ett antal gånger och har koll på reglerna 🙂

Så tillbaka till klubben för att invänta de övriga tävlande innan det var dags för lydnaden..
Så var det då dags och det var en del missar i ett par moment, men tar med mig sakerna att träna vidare på. Är nöjd med hennes härliga attityd i fria följet och att vi faktiskt fick till skallet (som vi kämpat med tystdelen) med inte så mycket studs, där vi belönades med 10-9 i betyg, lite snällt kanske, men tack för det 🙂
Film på programmet:

Därefter var det dags för platsliggningen och jag försökte att inte bli nervös, utan försökte använda mig av mental träning.. Vi gick in, hon lade sig på mitt kommando och vi började gå. Efter en bit var jag tvungen att vända lite på huvudet, vågar inte riktigt helt sluta med det, och hon låg stabilt och fint. Vi gömde oss och sen stod vi där i 5 minuter medan det gick 4 skott, och det är alltid en nervös väntan när man inte ser. Sen gick vi tillbaka och vilka lyckorus som spred sig i min kropp när jag såg min lilla svarta ligga så lugnt och tryggt, trots att hunden bredvid henne låg 2 meter framför linjen (hade ställt sig på första skottet).
Väl av plan kunde jag nästan inte hålla tillbaka tårarna.. Så mycket anspänning som släppte, så mycket som jag fått jobba med det mentala under så många månader 🙂 Som vi kämpat.. En sådan seger!

Liten paus innan vi körde uppletandet. Rutan var väldigt öppen, så vi fick det filmat eftersom man kunde se så bra när hunden jobbade. Och snabbt gick det, på 4 skick var vi klara, men det som vi har att jobba på är tuggandet och avlämningarna.. Det är inte okej att springa runt och leka med föremålen. När man står där så känns det rätt frustrerande, men efteråt när jag ser det på filmen så kan jag inte låta bli att skratta 🙂 Min knasiga lilla tjej 🙂
Film:

Vi var klara och det räckte inte hela vägen till uppflytt, men vi höjde oss från höstens debut och fick 420,5 poäng.. Några fler pinnar hade behövts och lite bättre lydnad.. Men, nästa gång så 🙂

betyg högre

 

Lydnad, sök och Hornborgarsjön..

Lite drygt två timmars vila på vandrarhemmet, där Tara sov gott och jag halvslumrande.. Sedan ner till klubben igen för lite lydnadsträning och sök med syrran, Louise & Peter. Då var det precis som att Tara inte gjort något på hela dagen 😉 Jag kommenderade genom högre med Winnie & Louise och sen körde jag & Tara genom lägre lydnaden med kommendering. Lite finlir innan vi tog oss ner till upptagsrutan för avvallning, där Winnie skulle få köra upplet och sen sökträning för båda tjejerna.

En taggad liten svart som för första gången någonsin blindade.. Hm, inte så bra dagen innan tävling 😉 Men det blev ett ganska bra pass ändå och jag vet ju våra brister; det där med att följa med matte efter vi kommit ut till figgen och att gå ut på tomslag när hon vet att det inte ligger någon där.

När vi var klara och sagt adjö till syrran för den här gången så tog jag en tur (och Tara såklart) till Hornborgarsjön för att titta på de berömda tranorna innan sängen väntade.
Väldigt vackert, harmoniskt och mycket fåglar (fast kanske inte så överdrivet många tranor, det är väl i slutet av perioden). Och Tara tyckte det var väldigt spännande med alla fåglar, men hon skötte sig fint..

tarasol

solnedgång2

LÄGRE SÖK DEBUT..

Så var det då söndag.. En mycket tidig morgon då vi skulle samlas på Tidaholms Bk kl sju. Det hade regnat under natten och det blåste storm.. Men det började avta och himlen började spricka upp under tiden jag körde.

Elithundarna begav sig ut i skogen med en gång, medan lägre och högre blev kvar för lydnad, budföring och upplet. Kul att i alla fall få köra lydnaden även om det skulle skita sig i skogen. Högre körde först och vi satt i lä längs huset och tittade på dem innan vi värmde upp. Vi hade startnummer två och vi hade en härlig teamkänsla när vi gick in på plan. Linförigheten kände superhärlig. Framförgåendet var däremot inte alls så bra som det brukar (men vi har ju inte tränat det så mycket det senaste) och läggandet var långsamt, samt att hon låg och nosade(?). Sedan då den där issuen med att skälla i nedläggandet för krypet (som hon innan vi gick in på plan gjorde superfint och tyst). Själva krypet var bra. Inkallningen, apporteringen och hoppet kändes jättebra och när vi gick av plan fick vi beröm från en tävlande för väldigt fin lydnad, och sådant värmer ju jättemycket 🙂

Platsliggningen strax därefter och vi skulle vara på en annan plan. Så vi alla var där inne, både högre & lägre, och väntade. Då kommer skytten och går in buskarna bakom och gömmer sig, något Tara tyckte var väldigt intressant.
Sedan dags för uppställning och när vi blir kommenderade att lägga hundarna, fick jag säga till Tara tre gånger innan hon lade sig.. Sedan gick vi iväg, och jag kom nog inte längre än 15 meter när hon kom farandes skällande och tyckte det var skitkul…
Och där, på en sekund förstördes allt igen.. Vilken besvikelse, frustration, ilska, ledsamhet, hopplöshet (ja alla känslor på samma gång) jag kände och eftersom vi var på väg mot bilarna så fick hon gå in och lägga sig i bilen och jag försökte analysera vad som gick fel.. En jädra fix idé hon har fått för sig, bara dumheter.. Hon är inte otrygg, inte orolig, ingenting. Hon verkar bara tycka att det är jädrigt kul.. Som tur var förstörde hon inte för någon annan hund.. Mycket tankar i huvudet, men fick tvinga bort allt det negativa just då för att försöka skapa en bra känsla inför budföringen och senare även söket.

Budföringen gick kanon, men lite startljud drog ner betyget en halv poäng. Mottagaren hade triggat upp Tara lite för mycket. Hon behöver egentligen bara ett lugnt hej när vi kommer för att hälsa, annars blir hon alldeles för galen 😉 Hon älskar verkligen budföringen..

Sedan var det lång, lång och åter lång väntan innan det var vår tur i sökskogen. Vi blev utkörda efter ett tag och sen satt vi där. Trevligt var det i alla fall, även om det var kallt, och kul att få ta del av sökveteranernas tips.

När det väl var vår tur, så var jag inte ett dugg nervös.. Utan mina tankar med denna debut var att få känna på hur det var, att få erfarenhet och dra massa lärdomar. Min allra första sökhund, vår första söktävling och det i lägre klass..
Jag visste ju vad vi hade att jobba med och jag trodde inte ens att vi skulle ta oss genom hela rutan.
Jag hade försökt memorera alla saker jag skulle komma ihåg och jag hade bestämt att om hon inte gick ut fullt, eller ens knappt något alls så skulle jag inte bråka med henne, utan bara vända henne och köra åt andra hållet.

Rutan var brant, mycket brant, säkert 80 graders lutning åt båda hållen och jag började att skicka henne till vänster hörn, då jag tyckte hon hade vädrat ditåt. Hon gick väl kanske ut 30 meter innan hon stannade, tittade på mig, skällde och kom tillbaka. Då skickade jag henne till andra hörnet och där gick hon ut på djupet och var borta ett tag, men sen kom hon i ett hyfsat fint framslag med rullen i munnen 🙂 Så påviskopplet på och jag höll i henne stenhårt när vi tog oss uppför branten. Först såg jag inte var figgen låg, men sen såg jag lådan som var väl dold under en gran. Så jag sa till Tara att lägga sig. Och hon låg kvar fint, även när domaren sa till figgen att komma fram. Men sen, när jag skulle vända neråt igen, då stod hon där som fastfrusen och hade verkligen låst sig på figgen, så jag var tvungen att höja rösten och då följde hon faktiskt med. Men hon ville sååå gärna gå dit 🙂

Sedan blev det några grunda skick, lite skall, något stopp innan hon drog ut å djupet på vänster sida och kom ner för slänten med rullen i munnen 🙂
Även där lite olydnad hos figgen, men något bättre.. Ett par skick till av blandad kvalitet innan hon gick på fulldjup till höger för att ta den sista figgen 🙂 Och där fungerade lydnaden också.. Vi tog oss ner till stigen och det var klart.. Helt galet, men vi tog oss genom det.. Visst vi har mycket att jobba på, men hon hittade alla tre figgar och hon slutade inte jobba och även jag skötte mig hyfsat oxå 🙂

Vi fick 6,5 -6,5, inte så höga betyg men jag är väldigt nöjd över vår debut. Så peppad för fler tävlingar.. Sedan är jag ju tävlingsmänniska och det känns ju liiite surt att vi ändå var så nära uppflytt. Hade vi fått en ynka halv poäng till av båda domarna (7-7) så hade vi klarat det..
Men samtidigt så känns det ändå skönt att få köra fler lägre för att få erfarenhet. Högre är vi ändå inte klara med på långa vägar, så det hade ju varit tråkigt att inte kunna tävla sök på länge 🙂

412 poäng och ett godkänt resultat på vår debut, det känns jättekul även om den där sabla platsliggningen förtar glädjen lite,..

betyg lägre

Allt som allt så har vi haft en fantastisk helg på alla sätt och vis och vi har åkt hem med så mycket erfarenhet och lärdomar med oss i bagaget. Massor med nya insikter om vad vi behöver träna på.

Taggade till tusen och framöver väntar det en bl. a en fritt följ clinic på Eskilstuna Hundcenter, ett sökläger som aussieklubben anordnar och lite tävlingar (beroende på när den lilla går in i löp). Kul tid framför oss..

tarasäng

tara4

Camilla Skrivet av: