RASMÄSTERSKAPET I HÅVERUD

tara11

EN OSANNOLIK HELG..

Just nu känns allt bara väldigt overkligt, kan inte riktigt få in i mitt huvud vad som har hänt.. Vi åkte upp för att tävla elitlydnad samt debutera i elitspår och målet var att att vi skulle ha roligt tillsammans, att vi skulle hitta vår lilla bubbla på tävlingsplan och att bara känna på hur det var att köra elitspår.. Det var ju så många duktiga & erfarna ekipage anmälda så vi skulle bara se och lära inför framtiden var tanken 🙂

Detta skrev jag i mitt förra blogginlägg:

”Vår debut i elitspåret ska bli väldigt spännande, kul att prova på och målet är även där att få en fin känsla. Att blanda oss i toppstriden har jag inga förväntningar på då en del av momenten inte är riktigt så som jag vill ha dem ännu. Hoppas vi får till spåret på lördag”

Men på något galet sätt så gick det lite bättre än så, för vi lyckades bli:

”RASMÄSTARE I ELITSPÅR 2015”

TARA

Det känns helt sjukt och alldeles underbart på samma gång 🙂

Min lilla svarta galenpanna, tjejen med så mycket tryck & vilja och inte alltid helt lätt att ha att göra med 😉 Men samtidigt den roligaste och häftigaste hund jag någonsin haft.. Potentialen visste jag fanns där inne, men det har tagit lite tid för mig att hitta rätt knappar så att hon inte ska gå i taket, ska hålla ihop utan att explodera och ta till skallet när hon blir för ivrig, för taggad eller frustrerad.. Att gå från dalmatiner till aussie är stor skillnad, de är varandras totala motsatser 😉

Och så jag, med höga prestationskrav på mig själv & lite dåliga tävlingsnerver pga saker som hänt tidigare på tävlingsplan… Med en hund som är så lyhörd & signalkänslig och som direkt reagerar genom att ta till skall, ta en lov över plan bara för att eller hitta på annat hyss 😉

Vi har haft en hel del motgångar och det har inte varit lätt alla gånger. Jag har fått jobba hårt med mina mentala hjärnspöken och att inte låta dåliga känslor ta överhanden. Ibland har jag nästan gett upp.. Men sakta men säkert har jag börjat hitta rätt och vi har fått till en hel del tävlingar med bra känsla, glädje och attityd..

Men detta är så stort för mig, det går inte riktigt att förklara hur det känns. Det är liksom svårt att ta in och jag är enormt stolt över mig själv och finaste lilla svart. Att vi lyckades sätta det på tävling, på ett rasmästerskap, på vår debut!! Att jag höll mig lugn och vägledde & stöttade Tara så att hon presterade så bra under press <3

IMG_5572

FRÅN BÖRJAN TILL SLUT..

Som sagt, vilka underbara dagar.. Som en liten minisemester för mig.. Att lämna stress, jobb och listan på allt som ska göras.. Vi anlände Håverud under onsdag eftermiddag för lite träning och umgänge med Ojoys/Windedos gänget och vädret har varit väldigt omväxlande minst sagt.. Från sjuka mängder regn till solsken & värme till skyfall igen..

Intensiva men roliga dagar med lydnad, upplet, middag och sen lydnad, upptag, spår och ännu mer lydnad för att sen avsluta torsdagen med pizzabuffé på Håveruds restaurang där de ordnade glutenfri pizza åt mig 🙂

Hela detta arrangemang är så otroligt bra ordnat, så planerat och så genomtänkt med Maria Ihrén i spetsen och ett flertal andra med henne.. Sista året, nu går stafettpinnen till någon annan som orkar dra hela lasset.
Förstår att det är tungt, det är en stor tävling med mycket runtomkring som ska göras. Men det är lite ledsamt, det är så oerhört vackert runtomkring Håverud med mycket fina marker och som sagt helt fantastiskt bra organiserat..
Och vilken gemenskap, det är liksom halva grejen med tävlingen.. Att prata med trevliga människor, att se fina aussies, att agera hejaklack och att stötta varandra..

Jag hoppas verkligen att det går att få till ett nytt RM nästa år, att det finns några som vill ta på sig det, att alla som vill delta kan tänka sig att hjälpa till på något sätt.. Frågan är bara om det är försent..

bonnie2

håverud2

 

FREDAGENS LYDNAD..

Efter skyfallet som kom precis innan elitlydnaden skulle dras igång, så var det dags för mig & Tara som fick startnummer 1 att gå in på den genomblöta plan. Gruppmomenten som vi gjorde innan gick bra, hon satt och låg fint. Ett långsamt nedläggande gav betyget 9 i platsen, sitt i grupp fick hon 10..

Känslan på plan var väldigt bra, trots förutsättningarna med en swimmingpool som underlag. Fin attityd och fokus i fria följet, men långsamma sättande och inga sättande alls gjorde att vi inte fick till något bra betyg. Men jag förstår att hon inte ville sitta i de där vattenpölarna. Lite typiskt att vi hamnade i en rejäl sådan när vi skulle göra stegförflyttningarna, men men..
Fint zäta, med alla skiften rätt, yeaah 🙂 Dock lite långsamt sitt & ligg. Inkallning; långsamt ligg med som dessutom krävde ett dk. Rutan lyckades jag rädda då Tara från konen helt oväntat går tvärtemot den riktningen jag pekar, men stannar direkt på mitt kommando och jag kan dirigera henne till rutan. Tyvärr ett extra ligg kommando, som även det gav ett dåligt betyg. Förutom trav till konen så gjorde hon en mycket fin dir.apport.. Metallen är ju som den är, tveksamt gripande och inte bästa farten tillbaka..Lite osäker avsökning i vittringen gav nerdrag på betyget men så avslutade vi med en fin (utifrån Taras kapacitet just nu) fjärr med väldigt lite framflyttning. Men tyvärr ett dk på nedläggandet från sitt, hon var på väg men stoppade halvvägs..

Jag är nöjd med tävlingen, vår bästa hittills både känslo- & betygsmässigt. Bara det med en bra känsla är en stor seger för mig, då det har tagit lång tid att ändra min egen sinnesstämning för just elitlydnaden. Tara var glad, vi var i vår lilla bubbla och jag lyckades hålla ihop henne 🙂 Momenten känns stabila nu även under press. Nu ska vi hålla i denna känslan, lite bättre väder och lite mer finputsning så ska vi allt få till det 🙂

tara3

LÖRDAGENS ELITSPÅR & UPPLET..

Efter samlingen kl 08 i restaurangen bar det iväg till spåren. Vi hade dragit spår 5 och det var perfekt väder för skogsarbete 🙂 Mulet och svalt.. Men med regn i luften som bara väntade på att släppa..

Dags för påsläpp och jag skickade iväg henne i rutan.. Hon var het som vanligt och drog rätt ut, sen vinklade hon vänster ut ur rutan. ”Bakspår” hörde jag de säga, så det var bara att vända henne.. Först var hon lite tveksam, men sen bar det iväg i full fart.. Det gäller att hänga på 😉 Men jag lät henne hållas och småjoggade efter lite då och då. Bara för att få mer tid för belöning vid pinnarna, viktigt att hålla i det för fortsatt spårarbete då hon egentligen tycker spåret är roligare. Fort gick det, efter 20 min var vi runt med alla pinnar med oss, första tävlingen med alla in 🙂 Hon verkligen letade efter pinnarna, gjorde superfina liggmarkeringar vid dem och spårade kanonbra, en sådan där spårning som ger en rysningar.. Tara hade nog velat fortsätta, jag däremot var helt slut efter ha tagit mig över stock, sten och ojämnt underlag med ett fall dessutom.
Duktig liten svart!!

Sedan började regnet falla lite lätt och på vägen tillbaka såg jag sökekipagen stå och vänta, så jag stannade till där då jag ville se dem köra.. Men efter att jag hjälpt till att valla rutan i skyfall så var jag så genomblöt med kängorna fyllda av vatten att jag var tvungen att bege mig till rummet för att byta om och passade istället på att vila en stund innan det var dags att bege sig ner till Melleruds brukshundklubb igen för att heja på syrran Winnie & Louise, som var  spårgrupp 2 och som gjorde lydnaden denna dag innan uppletet startade.

UPPLET..

Det var samma uppletsruta som förra året och jag visste den var svår. Så jag hade inga förväntningar, utan bara hoppades på att Tara skulle orka ta sig genom den utan frustration & skall som hon kan ta till ibland när hon tycker det är svårt..
Men vilket upplet sen då, det bästa hon någonsin gjort på tävling 🙂 4 skick, sen var det klart.. Hon jobbade så fint, bara snabbt ut och plockade sak efter sak.. Det var bara den sista prylen som var lite hal tydligen 😉 En plånbok som  hon tappade två gånger på vägen, hon fick inget bra grepp om den..  9 – 9 i betyg. Helt galet ju 🙂 Hon fick beröm för väldigt fint arbete av publiken och jag var så jädra glad.. Duktiga svarttjejen!

Det var bara två till som fick alla fyra föremål, den ena var hennes mormor Smita 🙂 11,5 år gammal som gjorde sin sista tävling och så pigg och glad 🙂 Tara har fina gener att brås på!

Vilken kanonstart på vår debut och sen på kvällen när delresultaten kom upp så visade det sig att vi hade högst poäng just då och jag kände att oavsett hur det skulle gå i lydnaden dagen efter så var jag så sjukt nöjd över min duktiga hund 🙂

vatten

 

SÖNDAGENS LYDNAD..

Efter den hysteriska mängden regn som föll under lördagskvällen och tidig natt tillsammans med hårda vindar, så vågade man knappt titta ut på morgonen 😉 Men det hade ändå torkat upp en hel och som avslutning på rasmästerskapet så hade meteorologerna lovat sol och minsann det verkade stämma 🙂

En lugn morgon medan elitgrupp 2 var ut och spårade, sedan ner till klubben igen för lydnadsdelarna för resterande klasser och min spårgrupp.

Det drog ut på tiden och jag körde genom några av momenten, där jag fick hjälp av goa Ojoys-gänget. Planen var inte så farligt blöt som jag trodde den skulle vara, men helt torr var den ju inte..
Appellydnaden drog igång på andra plan och sen lägre klasserna därefter. Då körde högre sök igång på andra plan, därefter elitsök och sen elitspår sist..
Vi hade startnummer 5 och vi var näst sist ut.. Jag försökte hålla mig lugn och ville inte höra något om att vi låg bra till, utan jag ville bara gå in och göra en bra tävling med go känsla tillsammans med min hund. Momenten är ju inte riktigt så bra ännu som jag vill ha dem och krypet har krånglat under en period. Var rätt säker på att det inte skulle fungera, speciellt nu när det var lite blött och sen kunde ju framåtsändandet och inkallningen gå hur som helst, då de varit lite upp och ner på träning..
Dessutom domare med hårda bedömningar som gett låga betyg hos andra ekipage som man inte förstod varför, då momenten såg mycket bättre ut än vad betyget visade.

När det närmade sig min tur var den andra planen avklarad så allt fokus låg på vår plan.. En liten stund hade jag god lust att låta någon annan gå in och köra med Tara, men samlade ihop mig och vi värmde upp 🙂
Sen gick vi in på plan och jag lyckades släppa allt runtomkring och bara fokusera på min lilla tjej som gick så fint. Gjorde så som jag brukar göra på träning inför momenten, brydde mig inte om domarna och såg inte ett enda betyg utan vi körde på.. Lite tapp & blicksläpp i fria följet, ett dk på läggandet i inkallningen, en nolla på krypet och lite detaljer kvar i alla momenten att jobba med innan de är riktigt bra. MEN… Vi hade så roligt på plan, Tara var pepp, jag var lugn och vi var i vår bubbla, förutom när tävlingsledaren tog tungapporten när det momentet var klart, då var Tara tvungen att följa efter för att se var den tog vägen 😉

I bakgrunden hörde jag tävlingsledaren, applåder & glada hejarrop och när vi sprang av efteråt för belöning så kom många fram och sa att det såg så fint ut 🙂

Just den här gemenskapen, att man hejar på varandra, stöttar varandra trots att man tävlar mot varandra det är så fantastiskt. Att glädjas åt andras framgång, att se ett fint samarbete och kontakt mellan en hund & människa, det är något av det finaste man kan se. Så mycket känslor det ger.. Så många duktiga ekipage jag sett under helgen, så många trevliga aussies det finns 🙂

Bara platsliggningen kvar, som tog en stund innan den blev av. Tara kändes lugn, jag var lugn och hon höll fin kontakt när vi gick för att ställa upp.. Hon tappade lite fokus en kort stund då hon tittade neråt plan.
Vi ställde upp, la ner hundarna och jag började gå. Sen såg jag efter bara två meter att Tara kom upp bredvid mig, inte i någon rusch, utan lugnt och stilla. Jag förstod ingenting och kände mig just då bara helt tom.. Tog med henne av plan och tankarna gick på högvarv och ingen annan förstod heller varför hon reste sig. Men alla sa att jag bara skulle låta det rinna av mig och istället fokusera på allt bra vi har gjort. Att vi hade gjort en kanondebut!
Och visst det är sant, men inte så lätt att se det när det är just detta momentet som vi har jobbat så mycket med och som jag äntligen kände mig trygg med..

Men detta var på ett annat sätt, och vad det berodde på vet jag inte.. Kanske det beror på att hon på något sätt kände av någon energi från mig, att hon kände någon slags press, kanske hon var trött, kanske jag var otydlig, kanske det var något hon tyckte var lite jobbigt när hon släppte fokus på mig när vi skulle ställa upp..
Men jag ska lyssna på de andra och inte fokusera på det just nu!

Vi gjorde en superfin debut och jag är så stolt över oss båda, och när det visade sig på prisutdelningen att vi vann över alla de andra duktiga ekipagen och därmed fick titeln ”rasmästare”, så blev det bara så overkligt.. Vi fick ihop 504 poäng. Jag har nog inte smällt det än 🙂

 

Fantastiska, underbara, bästa, finaste svarttjejen, vilken resa du tar med mig på <3

Och alla duktiga Ojoysare, som presterat så bra under helgen med superfina program, första pris, andra pris och uppflytt och godkänt resultat… Ni är så duktiga allihopa! Vilket härligt gäng 🙂

Film på lydnaden i elitspårdebuten:

11924757_10153648572552803_1450233478374348478_n

håverud

promenad

 

 

 

 

 

 

 

Camilla Skrivet av: