LYDNADSCHAMPION

 

tara champion

 

ÅRETS STORA MÅL UPPNÅTT..

Vi gjorde det, vi tog lydnadschampionatet 🙂 Så numera tituleras den underbara lilla svarta såhär:

”SE LCh KORAD Ojoys Adelphi ”

 

Det har varit lite krokig väg uppåt och jag har kämpat med att hitta rätt knappar för Tara, fått jobba oerhört mycket med de mentala blockeringarna jag haft och hitta lösningar på olika problem som uppstått längs vägen.. Jag har hela tiden vetat att Tara har potentialen att gå långt, hon har det där lilla extra och rätt attityd & en helt sanslös glädje för att vilja jobba, men det svåra har varit för mig att få henne att hålla ihop utan skall och att tygla hennes nyfikenhet så att hon inte hittar på egna initiativ när hon inte tycker att jag ger henne en uppgift.. En hund med många åsikter och en energi som få, helt enkelt 😉

Stundtals har det varit väldigt kämpigt och det har varit svårt att hitta lösningar på problem man inte förstått varför de kommit, men skam den som ger sig 🙂
Första målet för nystarten i våras var att få en bra känsla på tävling igen, då släppte vi detaljerna för stunden och jobbade bara på attityd, helhet och glädje.. Och trygghet i gruppmomenten, där det främst handlade om min egna känsla.. För varje lyckande blev min trygghet bättre och bättre och efter ett flertal tävlingar med bra känsla och bättre poäng för varje tävling, så var det dags att ta tag i detaljerna igen.

Lite ändringar med handtecken i läggandet i inkallningen, att byta till ”runt” istället för ”kona”, träning med små balansbollar under baktassarna i fjärren och en hel del andra små justeringar har gjort momenten ännu bättre och det har synts på betygen under de senaste tävlingarna. Och framförallt när de håller en rätt jämn nivå på samtliga tävlingar, det är riktigt bra.
Att t. ex ha höjt fjärren från en 7:a till 9, 9,5 och 10 samt inkallningen från 7 till 8,5, 9,5 och 10 det känns väldigt kul 🙂 Även metallen och vittringen (farten framförallt) har blivit bättre både utförande- och betygsmässigt. Rutan och dir. apporten brukar alltid vara jämna och säkra med fina betyg.. Fast två gånger har ju matte schabblat bort en superbra ruta, då hon trott att hunden varit utanför bakkant och försökt dirigera henne framåt, trots att det inte sitter helt säkert, istället för att bara lägga hunden (som var inne båda gångerna enligt domaren) och då förstört hela momentet.. Blir man trött på sig själv eller vadå 😉

lek

Samtidigt som det gick framåt så fick vi bakslag i sitt i grupp igen, då Tara på tävling följde med mig direkt när jag lämnade henne, något som jag, mina träningskompisar och tränare grubblat på och ingen kommit på varför.. Väldigt frustrerande och mycket jobbigt för känslan.. Men om jag då sa till henne, så var det inga problem alls att varken sitta eller ligga kvar direkt efteråt.
Så att vi, trots kass känsla och en nolla/30 poäng bort, lyckades ladda om och faktiskt gå ut och prestera fina moment & en hyfsad känsla trots allt med två 1:a pris & ett 2:a pris (inte långt ifrån ett första pris) som resultat, ser jag som en väldigt bra bedrift och en stor framgång i mitt mentala arbete 🙂

Men efter lite funderingar så provade jag att hjälpa min lilla svarta, att vara extra tydlig när jag går ifrån henne. Att ge henne en stoppsignal med handen bak mot henne när jag lämnade, och det har funkat.. På två tävlingar nu 🙂 Och att domaren inte har sett det är ju bara en bonus i sammanhanget, det hade jag skitit i totalt om de gjort. De avdragen hade jag tagit med glädje, bara Tara satt kvar. Nu handlar det om att få till ett par lyckanden, sen tror jag inte det är ett problem längre då det känns som en fix idé hos den lilla svarta.

tara2

OCH…

så fick vi då vårt tredje 1:a pris och ett efterlängtat championat 🙂
Känslan när jag hörde att vi fått ett förstapris, ja den är svår att beskriva med ord. När allt kämpande ger resultat!! 🙂 Det tog ett par minuter innan det liksom gick in..

Det fria följet kändes helt fantastiskt, hon gick precis så som jag älskar. Med den där attityden, fokuset och galna blicken. Det är då hon går som bäst. Men samtidigt så ligger hon då läskigt nära till att börja ljuda. Det kändes som att jag höll i en tickande bomb som när som helst skulle smälla och fick hålla inne på belöningarna mellan momenten, det var mest bara att ta in henne till sidan i transporterna..
Men hon höll ihop.. Tills dir.apporten.. Där small bomben 😉  Skall både till kon och till apporten, som även jag fick dirigera om då hon sprang åt fel håll..

Inte helt oväntat att det var där det small, då det momentet strulat lite under veckan och dessutom hade vi en liten diskussion om det under uppvärmningen, vilket givetvis den lilla heta var tvungen att tala om för matte på tävlingen att det inte var okej för henne 😉

Lite småmissar som långsamt stå samt ett felskifte i zätat och ett ligg istället för sitt från stå i fjärren som för övrigt var väldigt fin, lite långsamt gripande av metallen och lite långsamt tempo tillbaka i vittringen, men vilken ruta och inkallning. Så jädra snygga, superbra!

Våra tävlingar med 1:a pris, i ordning från vänster:

champ

Nu njuter vi i fulla drag och jag är så stolt över oss båda. Detta året har vi utvecklats enormt tillsammans, blivit så samspelta och verkligen växt samman till ett riktigt bra team! När man får med den grymma känslan som oftast är på träning in på tävlingsplan, ja det är så jäkla häftigt och speciellt då domarens betyg överensstämmer med det 🙂

Jag vill passa på att tacka min lydnadsgrupp, vänner, klubbmedlemmar, instruktörer, tävlingsekipage, domare, tävlingsledare etc.som hjälpt oss framåt med problemlösning, tips, råd, stöttning och glada hejarrop! Utan er hade vi inte tagit oss så här långt 🙂

TACK!!

Om inte Tara går in i löp så har vi en sista tävling för året nu på söndag, på klubbens lucialydnad där vi även har ett lag 🙂 Det ska bli så kul och vi ska bara in och ha skoj på plan.. Kanske vi bara leker oss genom programmet, om vädret är uselt.. Allt för en bra känsla och go avslutning på tävlingsåret 🙂

Nya mål uppsatta för nästa år, de kommer i nästa inlägg!

tara3

tara5

Camilla Skrivet av: